Jag överlevde!

Nästan iaf. När jag kom till mossen så så var det cooper testet på direkten vilket jag hade fruktat.
Vågade inte be Roy att skriva 20 min på mig så jag fick helt enkelt köra. Värmde upp ett halvt varv vilket kanske inte är den optimala uppvärmingen när man ska prestera på topp. Sedan var det bara att köra. 
Första halvvarvet kändes okey. Killarna hade inte hunnit dragit ifrån allt för mkt men sedan gick det utför. Mina ben kändes som stela pinnar och när första killen varvade mig kändes det surt men det var endå inte oväntat.
Däremot när han varvade mig för tredej gången (!!!!!!) då gav jag helt enkelt upp. Sen sprang han ju in på 10.38 också så det var väl inte bara mig han hade varvat några gånger men iaf. 
Sedan blev det smidighet och styrka som vanligt. Fick underkänt i alla rörlighetstester som sist men styrkan gick endå ganska bra för att inte ha tränat ordentligt på så länge. 
Men nu har jag kemi och måste kila!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0