Bit av kaka

Det här är Simon, min miniräknare. Han är smart och väldigt bra att ha. Han brukar följa med mig fram och tillbaka från skolan nästan varje dag och på helgerna är han alltid hemma hos mig.
Egentligen gör vi inte så mycket roligt tillsammans men jag tycker om honom endå. När allt är tungt och hjärnan känns som gele brukar han alltid hjälpa mig och allt blir så mkt lättare. Han är ganska snygg men på ett sätt känns han lite omodern men jag tror han kommer bli snyggare med åren. Mindre och mer fit liksom.
I dag har han hjälpt mig med kemin, och jag är väldigt imponerad över hans intelligens, behövde bara kitla honom lite på knapparna så kom han på vad pH-värdet för olika vätskor, det hade aldrig jag klarat av.
Men man måste ju behandla andra som man själv vill bli behandlad och händer det att man kittlar på fel ställen så ljuger han för en och då kan det ta tid innan han blir snäll igen, men för det mesta är vi vänner.
Han är faktiskt inte bara bra å att räkna ut saker utan är också en väldigt bra budbärare när man sitter på en lektion och vill sin kompis något då är det bara att kittla honom igen så levererar han det man vill säga utan att någon anna märker något. För utåt ser det ju bara ut som att man räknar.